Ett stort verk

Han trotsade tyngdlagen totalt, den fanns inte!
Vikram lubbade runt mellan väggarna som en het potatis i en känslig mans käft.
Gympasalen hade förvandlats till hans fristad, och då snackar vi riktig frihet:
ej hunger, ej smärta, ej angst, och framförallt: no fucking Newton!
Väggarna var beklädda med studsgummi, och Vikrims barfotafötter sköt ifrån med sån svung
varje gång att han tjöt av lycka:
- Iiiih! Dä här.. åå.. ååå!.. åå.. är LIIIVET!!!
Tid existerade inte.
När han studsat tillräckligt länge satte han sig på en av väggarna och namsade i sig godsaker:
kreol, nålfärs och slitage.
Han var bräcklig av förundran när dagen var till ända, och vaknade upp på en motorväg
i Rågsved. En bil hade stannat och föraren stod nu lutad över honom.
- Är du ok, lilla parvel? Jag körde nästan på dig.
Vikram tyckte först hon var ett riktigt mähä som inte hade kört på han, är man så dum
att man slår sig ned för att sova på E4an förtjänar man döden. Men sen tittade han en gång till,
och hans skepsis försvann.
- Tack för att du skonade mig.
- Jag heter Nilofar. Vill du hem te mig och titta på när mina katter slår varandra? Jag brukar
anordna celebrity death match vid rottingstolarna. Det är roande.
- Ja tack, svarade Vikram.
Så såg han kreatur slåss för första gången i sitt liv, som han nu såg i ett nytt ljus.

The skrivtok End.