Gasten & chatten

Det var en gång en gast. Han hette Jonas och var mycket ensam. Han trodde inte på spöken,
vilket gjorde hans existens komplex. Han trodde på samhörighet, vänskap och framförallt: kärlek.

Jonas bodde i en övergiven gammal syltfabrik en bit utanför Alingsås.
Den hade inte varit i bruk sedan 1949, på den tiden Jonas fortfarande var av kött och blod.
På den tiden jobbade hans pappa i fabriken, den ärligaste och moraliska man Jonas visste om.
Han brukade ta med sig Jonas till jobbet, och låta honom sitta på en stol vid de olika stationerna.
Jonas favorit var "burkningen". Där kunde han sitta i timmar och se hur sylten hälldes i
sina respektive burkar, och bli klara för försäljning.
Fabriken gick i konkurs, och pappan dog vid en ålder av 46 av struma. Jonas mor dog strax därefter, av sorg, sa de som kände henne.

Jonas själv dog på ett ganska onödigt vis: han skulle koka ägg en morgon i juni, åt sin nyfunna
kärlek Alexandra. Det var 60-tal och poppen hade invaderat världen. Just i denna stund, som
skulle komma att bli Jonas sista, spelades en svängig hit av Beach boys. Jonas rycktes med i
musiken, och dansade för glatta livet. Precis när äggen var färdigkokade snubblade Jonas
med sin högra fot på den vänstra, och han ramlade så olyckligt att han slog i kastrullens handtag
med pannan. När Jonas ser tillbaks på det går det i slowmotion: kastrullen som for upp i luften,
Jonas som föll bakåt och landade på rygg, kastrullen som föll mot han ansikte, ägg och hett vatten föll över hans ansikte och den vassa aliminiumkanten på kastrullen som landade rakt på hans aorta.
Pulsådern gick av direkt, och så dog Jonas till sin favoritlåt.

Så fort Jonas klev ur sin människokropp och blev gast, rusade han upp för trappan till badrummet, ty att se sin Alexandra gråta vid hans sida var allt för svårt.
Då fick han syn på sig själv i en spegel. Han var genomskinlig som dimma, men hans drag syntes klart. Ansiktet var svårt brännskadat, men han kunde inte känna någon smärta.
Så här fick hon inte se honom! Så han flydde till syltfabriken, och blev kvar där.

Ensamheten blev hård för honom. Han hade såsmåningom dragit igång syltproduktionen igen. Sylten han producerade skickade han till olika affärer i närheten, helt kostnadsfritt. På etiketten stod det Gastens gastronomiska sylt, och den sålde som smör.

Men han saknade kontakt med yttervärlden. En dag drog han in mobilt bredband i fabriken,
och upptäckte något så ljuvligt som chatten. Där kunde han sitta i timmar och utge sig för att vara en levande människa, precis vem som helst.
En dag kallade han sig för "Hot boy with a straw", ett namn han var tämligen stolt över, och han var inne i chattrummet "Diskot" på en känd kvällstidnings hemsida.
Han fick mest skamliga förslag, men så stack någonting ut ur mängden:

Katrup Lover skriver: hallå?
Jonas flinade förnöjt, här skulle han göra en stor social insats:
Hot boy with a straw skriver: Hej, Kastrup Lover, hur står det till idag?

Svaret dröjde. Alldeles för länge. Han blev rastlös:
Hot boy with a straw skriver: Är du där?
Kastrup Lover skriver: Förlåt, det är min reumatism som gör att det dröjer.
Hot boy with a straw skriver: Skönt att du inte låter din remata hindra dig från att
ta kontakt med en sån rekordelig kille som mig.

Då kom det som fick Jonas värld att skälva, så mycket som en gasts värld nu kan skälva:
Kastrup Lover skriver: Jonas, är det du?

Med ett ryck avlägsnade han händerna från tangentbordet. Nu var det Jonas tur att skaka
så mycket att han inte kunde träffa en enda tangent. Efter flera minuter stirrandes ut i luften
fick han fram:
Hot boy with a straw skriver: Vi går till "Djuraffären".

Så bytte han chattrum, och snart stod det:
Kastrup Lover har anlänt till Djuraffären.

Kastrup Lover skriver: Jonas, det är jag. Alexandra.
Hot boy with a straw skriver: Hur är det möjligt? hur visste du?
Kastrup Lover skriver: Jag har vakat över dig, min kära. Du har inte varit ensam i din fabrik. Jag har sett dig rita mitt porträtt, jag har hört dig gråta, och sett din stilla syltproducering. Jag dog av sorg vid din sida, men ville inte visa mig sådan här för dig.
Jag har gömt mig på vinden i din syltfabrik. Jag sitter här nu. Och jag har nu tillräckligt med
bevis på din kärlek för mig. Jonas, jag är redo att bli din.

Tårar strömmade nerför Jonas kinder när han läste.

Kastrup Lover skriver: Jonas, vill du gifta dig med mig?

The Kastrup End.