Fjädrat gods

San Diegos flygplats kan tyckas krånglig för en lekman, men för en sån som Milton var den
ett lätt slag på en barnrumpa. Med en schakals snabbhet och en ugglas intelligens betade han av
gång efter gång, tills han befann sig i flygplatsens kärna. Där ställde han sig i neutral position,
armarna rakt ned, som ett par spända paddlar, ryggen rak, och näsan petade åt samma håll som naveln. Han var redo att möta Lucius S. Parceta.
Lucius var en kort man, lätt att missta för en igelkott. Han rultade fram som om han kropp var
tung att bära, trots att den var tämligen liten. Arg som ett bi, och helt nollställda ögon kan tyckas som en märklig kombination, men sådan var han, Lucius S. Parceta.
I sin hand höll han en dollarsedel:
"Gör transaktionen snabbt" väste Milton.
Lucius petade ned dollarsedeln i Miltons vänstra ficka, och Milton räckte honom snabbt solfjädern.
"Allt klart?" mumlade Lucius.
"Allt klart" bekräftade Milton.

Lättade över att inte blivit påkomna lämnade de båda männen flygplatsen, åt varsitt håll gick de, strax innan skymning. Lucius S. Parceta lämnade området via droska, dragen av tre helsjuka ostar. Milton var lite mer "classy" och hoppade in i en Jaguar med tonade rutor.
Han fingrade på dollarsedeln, och kände sig lyckligare än på länge. Kuppen hade varit planerad
i flera år, och nu när det äntligen var klart kände han sig snudd på melankolisk.

Lucius S. Parceta satt i droskan, och piskade både Chevrén och Blåmögel lite för hårt.
Han hade bråttom hem, han ville titta på sin solfjäder, och det var allt för riskabelt att ta
upp den mitt ute bland folk.

Den var trots allt smuggelgods. Hur Milton lyckats smyga förbi tullen bekom honom inte, nu var
solfjäderns hans, och INGET kunde ta den ifrån honom.



The Förhoppningsvis End