Dan Brown - släng dig i den där väggen

"Är gjord av hampa och sly", försökte jag.
Ljudet var nekande. Jag försökte igen:
"Vill inte vara med om bråk".
Samma tjutande ljud. Nu hade jag bara ett försök kvar, innan polisstyrkan skulle tillkallas.
Vad fan kan de ha satt för röstkod?
"Någon vid namn Lampa vill laminera dig..dig..".
En grön lampa tändes, och jag hörde låset gå upp.
Svetten torkade jag ur pannan, och kände mig stolt. Äntligen var jag inne i den hemligaste
salen i Närke. Längs väggarna satt olika dj's och djur. En och annan djungelvrål hängde i konstiga
snören, och de lät som om de var på cirkus (ihärdiga "åh-utrop").
Vid en vattenkran satt tre stycken kavlar och läste Vättern-nytt. Jag log. Det var det här jag
väntat på sen barnsben. Nu skulle jag hitta tre saker.
Tre saker som avgjorde om jag skulle få leva, eller om jag skulle dö.

Den första saken: en dansös från Alingsås med väldigt lite kroppshår. Hon stod under
en vinkelhake och böjde knän till Eurytmichs. Jag lyfte henne i nackskinnet och plockade ner
henne i min korg.
Den andra saken: en vetvillig jordnöt, i jakt på en bit papper så styvt att man kunde balansera
en apelsin på det utan att det vek sig, men så skört att det skulle vika sig om man så lade på
enbart en dadel mer än apelsinen. Den fann jag längs en å gjord av gafflar, pekandes på en fjäder
av sås.
Den tredje saken.
Åh, ack, den tredje saken:

En katt i velour, gasandes senap och snus, välling och lodjur. Den skulle ha minst tre prickar
slem längs sitt vänstra öra, vara grå i anus och lukta lite som mattanter om vintern.

Jag letade. Passerade juice i tryckpress, långhåriga sniglar, vaga muntergökar i tre sorters plast,
nitroglycerin som just fått nobben, och sen skallig lavasten.
Sen fann jag katten.

I en korg av sten, med isglass runt hela svansen.

Med alla tre saker i min korg sprang jag nu mot utgången. Porten var nära att stängas.
Jag hann ut precis i tid, och lät undslippa mig en lättad suck.

Mission accomplished.