Finn mening där du går

Timotej var en av de som desperat letade efter en mening med livet.
Tills han kom på att meningen i själva verket låg i att ge mening åt vad man än tog sig för.
Så han började rasta gammal frukt.
Varje morgon klockan 7.51 satte han på ett koppel på.. det kunde vara äppelskrutt, bananskal,
lite gammalt citronskal som blev över när han bakat paj, ja, ni fattar grejen.

Hans rutt gick mestadels längs en fin liten å som tillkommit sedan reningsverket slagit upp sina
lokaler i Timotejs kvarter. Den porlade så fint och friskt, och visst, det kunde komma en och annan liten bajskorv åkandes, men vad gjorde det, när det porlade så fint?

Timotej hade ett förhållningssätt till gammal frukt såsom få har till nyssnämnde.
Han pratade med skalet om hur det kändes att ha varit del av en citron, med äppelskrutten
om den hemska finanskrisen, och med bananskal kunde han bara släppa loss och vara sig själv,
utan att tänka så mycket på vad som sades. Varje skrutt fyllde en viktig roll i hans liv.

Den 11 november 1997 var Timotej på närbutiken och köpte allehanda livsmedel.
Han smög alltid när han handlade, gillade när personalen kastade misstänksamma blickar på honom. Känslan av att då vara skuldfri, gav honom styrka, nästan lika mycket styrka som att äta en rejäl portion yoggi till frukost en vanlig dag.
Just denna 11 november hade det tillkommit en ny sektion i närbutiken: Exotiska frukter.
Med små myrsteg och många lömska blickar åt alla håll, tog han sig fram till det nya, med ett barns iver instängd i en snigels kropp. Han lyfte upp en taggig nykomling, stack sig och sade
aj, och gick sedan till kassan.

Väl hemma la han taggfrukten mitt på köksbordet, och lät den ligga där. Då och då gick han
in i köket, och varje gång sneglade han på frukten, som för att kolla att den låg kvar, men faktum
var att det var i den här fasen Timotej lärde känna frukten på djupet.
Det var en fin frukt, man han var lite osäker på dess uppsåt. Kanske att den kände sig
främmande i hans svenska hemmiljö, men han visste inte säkert.
När kvällen passerat och det blev natt tassade han in i köket och gick fram till frukten.
Han åt upp innehållet, som smakade sött, med en nöjd och fin min.

Morgonen därpå tog han taggarna på promenad.
De visade sig gå riktigt bra ihop, men han fick en känsla som snart skulle bekräftas; taggfrukten var impulsiv. De passerade strax en bil, och då började taggarna i fruktkadavret rycka, som om de ville säga något. Plötsligt flög fruktliket upp och hoppade in i bilen. Timotej, som satt insurrad i kopplet kunde bara följa med. Taggfruktsskruttet körde dem båda till en simhall. Väl framme badade de, och rädslan Timotej känt när frukten brutalt fått egen vilja,
var som bortblåst.
De lekte länge och väl med en badanka som var röd.

The Fruktas End