Han låg på rygg, med solen gassandes i pannan. Kände gräset kittla honom i svanken, där
bägge plagg han bar var otillräckliga för att täcka. Han tänkte på orden "In memorian".
Han tänkte på glass. På den gamla goda tidens glass. 25-öresglass. Vaniljglass, när det var exotiskt. "Vaniljglass.. in memorian". Pyttsan! Han reste sig med ett ryck. Vadan Rogers bitterhet?
Frans diskade snabbare än någon annan. Han hade ett system:
en diskborste mellan varje par stortå-långtå, och sedan en i endera hand. Vig var han, Frans,
som ingen annan. Han tänkte på ordet "Elit". Smakade på det. Sög, och svalde. "Elitens elit.. Diskar-Frans". Ett leende spred sig i det rödflammiga ansiktet. Vadan Frans glädje?
Vadan Roger? Vaniljglassens nya tråkighet lämnade en bitter smak i munnen.
Vadan Frans? Diska snabbt är livets mening, då somnar man lagom trött, och vaknar till ett rent kök. Och Elitens elit. Det tackar man sällan nej till att vara.
The end
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag brast ut i ett sånt hehe-leende att en person vid skrivbordet mittemot här sa "Hmm, vad är du inne på för sida egentligen...?" Jävla bra förstanovell. Gillar formatet.
SvaraRaderaOm det fanns ett Facebook-test för att bestämma om man är en Roger eller en Frans skulle jag bli en Frans. Diska är livet. Rent kök ja!
SvaraRadera