Medan Vilnius svalnar

"Kasta loss", skrek den smale, och drog hårt i seglet. Han ville därifrån. Ivrigheten gjorde hans
anisktsuttryck besatt, och de små ögonen glöd av lusta.
"JAMEN KASTA LOSS NU DÅ FÖR I...!"
Och kasta loss gjorde man, skeppet gled ut på det stora blå.
Säl, delfin och karp simmade glatt upp till ytan. Den smale drämde emellertid till nämna djur
med en påk, så hårt att resten av besättningen hämtade andan.
"den smale, vad tar du dig till?" brast det för Johan.
Då fick han en smak av påken han med. Så låg de där, säl, delfin, karp och Johan, i varsitt
rörigt sinne, och kände en gemenskap större än någon annan. De låg på däck, den smale hade
varit storsint nog att dra upp sjödjuren ur vattnet då medvetslösheten snart skulle träda in.
den smale var inte enbart ond, han ville även se det onda han skapat.
"Det rullar en stor fisk längs min näsrygg!" klagade Johan.
"Du talar i tungor, unge man" västa den smale, och hällde samtidigt en kopp rykande varm
välling över Johans ena lår. Då blev det tyst, ja, så tyst att till och med den smale rös.
"Nu sitter jag här, med en oduglig besättning, på väg mot Vilnius!" utbrast han.
"Men Vilnius kommer inte vara hett när vi kommer fram, då är det Riga eller Dubai man ska till" ömkade han sig.
Man skulle kunna tycka att den smale hade sig själv att skylla; att ta sig från Leksand till Vilnius med en jolle var inte optimalt. Men då jollen var av typen "optimist" trodde han, excentrisk som han var, att det skulle gå vägen ändå.

Dagar passerade, tid och tid gick, solen rullade längs himlen som en stor, stressande klocka.
Och så såg han på sjökortet:
"Vi är bara i Gränna än så länge!".
Han lade pannan i djupa veck, och gned sina tinningar.
"Så tuffar vi genom Gränna..". Orden nästa pös ur honom:
"Medan Vilnius svalnar".

The f****** end